Storken kommer

I helgen var vi och hälsade på min sambos syster som fick barn för snart 2 veckor sedan, en bedorande liten tjej och det var verkligen super mysigt att gosa och lukta på henne, men på vägen hem kom avundsjukan över mig och istället för att helt enkelt berätta för min sambo vad som var problemet försökte jag starta ett gräl om heminredning och lägeheten.
Det är ju alltid enklare att gnälla och klaga på matrela saker än det kaos som då snurrade som ett virrevarv i mitt huvud.
Efter mycket om och men så lyckades jag erkänna att jag var ledsen över att jag inte oxå har en liten bebis och denna ångest över att tänk om det inte går, tänk om jag aldrig får bli gravid och mamma...
Som tur är har jag en helt underbar sambo som stöttar och peppar när jag som mest behöver det men inte vågar erkänna att jag har ångest över allt som kan gå fel, men på något sätt så kan han ändå få allt att kännas så mycket bättre.

Jag funderar på om jag ska köra igån nu i september med inseminationen eller om jag ska vara förnuftig och vänta tills jag har fast jobb, men samtidigt så vet jag ju att jag inte kommer ha några problem att få jobb inom komunen eller andra företag som förmedlar personliga assistenter.

Vad skulle ni göra?

Våran resa till köpenhamn var mysig men jag hade konstant stresshuvudvärk men den gick över efter journalsamtalet med storkkliniken.
Vi passade på att turista ordentligt med besök både på Tivilot, christiania och kyrkan med utsikt över hela köpenhamn i klocktornet dock blev det aldrig av att vi var upp där men det hinner vi med nästa gång.
När jag var på journalsamtalet hade jag fortfarande inte bestämt mig ifall jag vill ha öppen eller anonym donator men svaret kom sedan i ett helt annat samanhang, då en vän till mig hade fått ett samtal från sitt barns pappa om att han ville träffa barnet vilket han inte visat intresse för under hela barnets uppväxt hur som så bad min vän mig och råd hur hon skulle göra och för mig var svaret självklart, låt barnet (som är gammal nog att bestämma själv) välja hur h*n vill göra, och svaret på donator val är ju precis lika enkelt. Vem är jag att bestämma över en annan människa?

Nu ska jag bara bestämma mig för när jag ska köra igång min egen resa mot föräldraskap....jag vill börja nu direkt helst nyss men samtidigt säger mitt förnuft att jag ska vänta tills jag fått nytt jobb, men det kan ju ta evigheter om jag har otur...

Hej
Jag har varit på mitt första besök på Storkkliniken och gjort en insemination. Det blev tyvärr inget den gången men ska åka igen om 2 veckor. Hoppas på ett positivt resultat då.
Jag hade liksom du väldigt blandade känslor när jag skulle inseminera mig första gången.
Jag är lite nyfiken på varför du skaffar barn själv när du har en kille? Jag är nästan i samma situation som du.
//Linda


Hej Linda,
Hoppas du lyckas denna gång.
Anledningen till att jag skaffar barn på "egenhand" är så enkel som att min sambo varek vill ha barn eller föra sina dåliga gener vidare då han som barn hade canser i magen och fick lov att operera bort en njure och chansen till överlevnad var under 10 % och han är tvungen än idag att gå på årliga återkontroller för att kolla så den inte är tillbaka, samt att han har en lätt form av asberger, och han (och jag med för den delen) vill inte öka risken för "fel" hos barnet. / The dreamer

På måndag kl 6:50 går flyget till köpenhamn och på onsdag har jag tid för journalsamtalet, och det är med blandade känslor jag åker ner den senaste tiden har jag känt ångest inför resan, vill jag verkligen göra detta skaffa barn på egenhand, vill jag inte ha en familj som alla andra, någon att dela förväntningar med? Vad händer om min sambo faktiskt inte pallar med en bebis och jag blir helt själv? Kanske är det bara kalla fötter jag fått men det känns riktigt jobbigt just nu, men kanske är det bara sunt att känna som jag känner? Vad vet jag? Varför finns det ingen instruktionsbok...?

Men vad hjälper det när man mår dåligt, jag vet inte varför jag mår som jag gör men jag är lättretlig, gråtfärdig, less på allt och har så himla ont av magkatarren.
Allt jag vill är att krypa ner under täcket och sova sova och sova, men det går ju inte då jag hela iden tar på mig mer och mer extr jobb utöver mina fasta procent men jag kan inte bara gå hemma och vänta på att jag ska få mens så jag kan kolla om jag har ägglossning och äggblåsor.
Jag måste ha något att sysselsätta mig med och då är jobb detbästa jag kan komma på förutom hundträning och långa promenader med hunden.
Och inte kan jag se NCIS heller för comhem har gått och dött verkar det som, för det står bara söker efter signal på tv:n.
Nej fy vad jag känner mig gnällig, vi får hoppas att lite "norrland"luft hjälper mittbittra humör åker hem till dalarna över påsken och blir lite bortskämd och får pussa lite på min brorsdotter, ska även försöka träffa barndomsvännen oxå så jag hoppas hon är hemma och har tid över för mig, vilket ärväldigt liten chans för dom brukar ha fullt upp över storhelger, men hoppet är det sista som överger en....

Jag har haft fullt upp så jag har inte hunnit dela med mig de glädjande beskedet jag fick på kontraströntgen i måndags, det var helt fri passage i mina äggledare så nu får vi hoppas det ser lika bra ut då jag ska iväg och kolla ägglossning och äggblåsor också.
Men det var riktigt häftigt att se hur kontrasten spred sig i ledarna, det var som när man doppar en färgpensel i vattenglaset och färgen sprider sig som en blomma, men nu måste jag fortsätta jobba lite oxå.

Jaha imorgon gäller det, kontraströntgen, nu börjar nervositeten komma TÄNK om något är fel på äggldedarna!!!
Jag har ju som jag skrivit tidigare hållt  mig fullbokad och haft fullt upp för att slippa oroa mig och fundera och det har faktiskt gått riktigt bra, fram till ikväll när jag insåg att shit imorgon är det den 11 April och imorgon är det dax för kontraströntgen, helt plötsligt känns allt så verkligt det som tidigare bara var något jag skulle göra senare är inte senare längre det är nu imorgon!
Och sedan är det bara gynundersökningen för att kolla om jag har ägglossning kvar innan jag kan boka mitt första möte med storkkliniken, jag vet jag kan göra det innan allt är klart men jag vill vänta och se så det inte är något fel innan jag ger mig in i den karusellen, känns bara dumt att bygga upp förhoppningar ifall något skulle vara fel.
Så om allt nu ärsom det ska med allt så ska jag boka danmark i Juni så kan vi passa på att ta en liten minisemester också, gå på tivolit och museéum.
Känns ialla fall skönt att jag ska jobba först så jag inte har tid att fundera så mycket innan det är dax att sätta sig på bussen mot stan, älsklingen ska försöka smita tidigare från jobbet och möta upp mig på Sofiahemmet, så det är bara att hoppas på att han har möjlighet till det.
Nu måste jag verkligen försöka få lite sömn, klockan kommer ringa om 5,5 timmar usch vill inte jobba imorgon alls egentligen men det kommer kännas mycket bättre då jag kommer dit och har fullt upp inna jag ska iväg.

Fick jag tid för kontraströntgen, hoppas bara att jag kan få in nån vikarie då chefen är på semester så henne får jag nog inte mycket hjälp av, men med lite tur har jag en gullig kollega som kan gå in tidigare den dagen. Så håll tummarna nu att allt är som det ska och att kollegan kan börja tidigare.
Nu ska jag diska och kolla hur det går för min janson som jag har i ugnen, sen måste jag ner till affären och köpa smör så jag kan baka mördegskakor.

Mensen kom igår så nu ska jag ringa till sofia hemmet och beställa tid för kontraströntgen.
Jag blir lite nervös tänk om det är stopp i mina ägg ledare, vad gör dom åt det isåfall?
Jag har för tillfället mycket funderingar på huruvida vi ska bo kvar i tvåan eller om vi ska försöka få tag på ett sött litet radhus eller om vi ska vänta tills att vi vet om det blir nån bebis eller inte, problemet med att flytta är egentligen att vi har bra hyra och bra läge på tvåan, men om/när bebisen kommer så vill jag ha möjligheten att ha en egen uteplats allt blir så mycket friare då, bebisen kan sova ute i friska luften, man kan ha vänner hemma på kvällarna och sitta ute och njuta, hunden kan vara lös på "gården" osv. en annan naktdel är dock hojen, som det är nu har vi världens bästa hojförvaring och visst vi kan säkert ha kvar den som vinterförvaring men då gäller det att vi får garage.
Sen vill jag köpa massor med nya möbler och renovera om lägenheten om vi ska bo kvar, om vi flyttar så vill jag ändå ha massor med nya saker, soffa, bestå´s hyllor o tvbänk från ikea, tapeter, gardiner, dukar, en ny säng, sänggavel, mattor osv.
Men min skatteåterbäring kommer dock inte räcka till allt detta och avbetalningar vill jag inte ha, det jag får tillbaka på skatten kommer jag att använda till resan till danmark och insemination, blir den något kvar efter det så ska de läggas undan till nödvändiga saker som bebisen kommer behöva.
Nej nu får jag sluta skriva och ringa till sofia hemmet så jag får en tid denna månad.

I onsdags var jag till min husläkare och gjorde en hälsoundersökning och fick slutaröka tabelletter utskrivet, för nu måste jag sluta jag kan inte skjuta på det längre nu, jag ska äta 1 tabllett dagligen i 6 dagar dag 7 ska jag ta 2 tabletter dagligen och under andra veckan ska jag sluta med ciggaretterna, så om någon läser denna blogg så får ni gärna peppa mig massor.
Så för tillfället är det planering för hela slanten i min vardag, i fredags var jag till gymmet och körde ett styrkepass för jag måste stärka musklerna i ryggen annars kommer jag aldrig orka bära en gravidmage och sedan ett barn, jag har alltid haft dålig rygg men nu är det viktigare än någonsin att träna upp kroppen.
Det kommer bli styrketräning 2-3 gånger i veckan samt minst ett grupp pass i veckan tex. flowin, coreball eller zumba.
Och den 24 maj ska jag och en kompis försöka samla ihop 4 tjejer till (för är man 6 st får man en picnic korg när man kommer i mål) springa vårruset det blir ett roligt delmål att se framemot.
Sen måste jag börja bli mer noga med vad jag äter och äta mer rätt, så matlista är ett måste här framöver då både jag och killen arbetar till 16 om dagarna så är det så lätt att fuska.
Nästa måste blir att dra ner ännu mer på kaffe och förhoppningsvis sluta dricka det helt, som det är nu har jag försökt hlla mig till en till två glas på morgonen, ett glas efter lunch och ett efter middagen och det har gått hyfsat bra så nu ska jag försöka byta ut glaset efter middagen till grönt eller rött the istället och när det fungerar blir det att byta även lunchkaffet mot the och med lite tur och vilja kan jag förhoppningsvis sluta med morgonkaffet innan sommaren.
Längre än så har jag inte kommit i min planering men som det känns nu så blir det Danmark för informationsmöte/journalsamtalet i maj-Juni nångång sen hoppas jag kunna komma igång med insmeminationen efter sommaren men det beror ju självklart på huruvida jag fått komma till sofiahemmet på ultraljud och kontraströntgen  det skulle bara ta 2-3 månader men man vet ju aldrig hur lång tid det tar.

Men just nu har jag pirr i magen av förväntan och nervositet, känns helt underbart så nu hoppas jag att den känslan håller i sig men den lär nog snällt lämna plats åt oro och rädsla för inget varar ju för alltid men vem har sagt att rädsla och oro behöver vara något negativt för även om det vissa dagar känns som att allt kommer gå åt helvete så vet jag ju att den positiva och underbara känslar kommer tillbaka för lite bakslag måste man ha för att kunna njuta av de bra dagarna.

Tack till Elin tack vare hennes gratis stilmallar kunde jag göra denna blogg lite mer välkomnande.