Storken kommer

I helgen var vi och hälsade på min sambos syster som fick barn för snart 2 veckor sedan, en bedorande liten tjej och det var verkligen super mysigt att gosa och lukta på henne, men på vägen hem kom avundsjukan över mig och istället för att helt enkelt berätta för min sambo vad som var problemet försökte jag starta ett gräl om heminredning och lägeheten.
Det är ju alltid enklare att gnälla och klaga på matrela saker än det kaos som då snurrade som ett virrevarv i mitt huvud.
Efter mycket om och men så lyckades jag erkänna att jag var ledsen över att jag inte oxå har en liten bebis och denna ångest över att tänk om det inte går, tänk om jag aldrig får bli gravid och mamma...
Som tur är har jag en helt underbar sambo som stöttar och peppar när jag som mest behöver det men inte vågar erkänna att jag har ångest över allt som kan gå fel, men på något sätt så kan han ändå få allt att kännas så mycket bättre.

Jag funderar på om jag ska köra igån nu i september med inseminationen eller om jag ska vara förnuftig och vänta tills jag har fast jobb, men samtidigt så vet jag ju att jag inte kommer ha några problem att få jobb inom komunen eller andra företag som förmedlar personliga assistenter.

Vad skulle ni göra?