Förvänta, längtan, nervositet och planering...
I onsdags var jag till min husläkare och gjorde en hälsoundersökning och fick slutaröka tabelletter utskrivet, för nu måste jag sluta jag kan inte skjuta på det längre nu, jag ska äta 1 tabllett dagligen i 6 dagar dag 7 ska jag ta 2 tabletter dagligen och under andra veckan ska jag sluta med ciggaretterna, så om någon läser denna blogg så får ni gärna peppa mig massor.
Så för tillfället är det planering för hela slanten i min vardag, i fredags var jag till gymmet och körde ett styrkepass för jag måste stärka musklerna i ryggen annars kommer jag aldrig orka bära en gravidmage och sedan ett barn, jag har alltid haft dålig rygg men nu är det viktigare än någonsin att träna upp kroppen.
Det kommer bli styrketräning 2-3 gånger i veckan samt minst ett grupp pass i veckan tex. flowin, coreball eller zumba.
Och den 24 maj ska jag och en kompis försöka samla ihop 4 tjejer till (för är man 6 st får man en picnic korg när man kommer i mål) springa vårruset det blir ett roligt delmål att se framemot.
Sen måste jag börja bli mer noga med vad jag äter och äta mer rätt, så matlista är ett måste här framöver då både jag och killen arbetar till 16 om dagarna så är det så lätt att fuska.
Nästa måste blir att dra ner ännu mer på kaffe och förhoppningsvis sluta dricka det helt, som det är nu har jag försökt hlla mig till en till två glas på morgonen, ett glas efter lunch och ett efter middagen och det har gått hyfsat bra så nu ska jag försöka byta ut glaset efter middagen till grönt eller rött the istället och när det fungerar blir det att byta även lunchkaffet mot the och med lite tur och vilja kan jag förhoppningsvis sluta med morgonkaffet innan sommaren.
Längre än så har jag inte kommit i min planering men som det känns nu så blir det Danmark för informationsmöte/journalsamtalet i maj-Juni nångång sen hoppas jag kunna komma igång med insmeminationen efter sommaren men det beror ju självklart på huruvida jag fått komma till sofiahemmet på ultraljud och kontraströntgen det skulle bara ta 2-3 månader men man vet ju aldrig hur lång tid det tar.
Men just nu har jag pirr i magen av förväntan och nervositet, känns helt underbart så nu hoppas jag att den känslan håller i sig men den lär nog snällt lämna plats åt oro och rädsla för inget varar ju för alltid men vem har sagt att rädsla och oro behöver vara något negativt för även om det vissa dagar känns som att allt kommer gå åt helvete så vet jag ju att den positiva och underbara känslar kommer tillbaka för lite bakslag måste man ha för att kunna njuta av de bra dagarna.
Så för tillfället är det planering för hela slanten i min vardag, i fredags var jag till gymmet och körde ett styrkepass för jag måste stärka musklerna i ryggen annars kommer jag aldrig orka bära en gravidmage och sedan ett barn, jag har alltid haft dålig rygg men nu är det viktigare än någonsin att träna upp kroppen.
Det kommer bli styrketräning 2-3 gånger i veckan samt minst ett grupp pass i veckan tex. flowin, coreball eller zumba.
Och den 24 maj ska jag och en kompis försöka samla ihop 4 tjejer till (för är man 6 st får man en picnic korg när man kommer i mål) springa vårruset det blir ett roligt delmål att se framemot.
Sen måste jag börja bli mer noga med vad jag äter och äta mer rätt, så matlista är ett måste här framöver då både jag och killen arbetar till 16 om dagarna så är det så lätt att fuska.
Nästa måste blir att dra ner ännu mer på kaffe och förhoppningsvis sluta dricka det helt, som det är nu har jag försökt hlla mig till en till två glas på morgonen, ett glas efter lunch och ett efter middagen och det har gått hyfsat bra så nu ska jag försöka byta ut glaset efter middagen till grönt eller rött the istället och när det fungerar blir det att byta även lunchkaffet mot the och med lite tur och vilja kan jag förhoppningsvis sluta med morgonkaffet innan sommaren.
Längre än så har jag inte kommit i min planering men som det känns nu så blir det Danmark för informationsmöte/journalsamtalet i maj-Juni nångång sen hoppas jag kunna komma igång med insmeminationen efter sommaren men det beror ju självklart på huruvida jag fått komma till sofiahemmet på ultraljud och kontraströntgen det skulle bara ta 2-3 månader men man vet ju aldrig hur lång tid det tar.
Men just nu har jag pirr i magen av förväntan och nervositet, känns helt underbart så nu hoppas jag att den känslan håller i sig men den lär nog snällt lämna plats åt oro och rädsla för inget varar ju för alltid men vem har sagt att rädsla och oro behöver vara något negativt för även om det vissa dagar känns som att allt kommer gå åt helvete så vet jag ju att den positiva och underbara känslar kommer tillbaka för lite bakslag måste man ha för att kunna njuta av de bra dagarna.
Kommentarer
Trackback
